God morgon! Nu har den här tjejen vaknat efter att va sovit fem timmar. Nu ska man upp och sticka till stan för att handla mat till Marcus kommer hem. Idag blir det torsk med en god sås till :) sedan när klockan slår nio ikväll blir det ännu en natt på lasarettet. Förra va helt okej så får hoppas på en bra denna med.
En av dom största anledningar till att mitt yrke är så tufft är att man ibland inte känner att man räcker till och även maktlöshet. Man vill göra allt för sin patient. Man vill att den sjuke ska bli så frisk som han/hon bara kan. Man vill skicka hem dom med vetskapen att dom kommer att få den hjälpen dom behöver i hemmet. Man vill att patienten ska få så bra information som möjligt och man vill att patienten som befinner sig i livets slutskede ska få ett så bra slut som möjligt. Alla dessa har man, ibland samtidigt, gärna allt på samma gång, då står man där och gör sitt bästa. Vi riskerar vår legitimation VARJE DAG. Folk gör misstag. Lastbilschauffören råkar köra fel, kassören råkar slå in fel summa, ingenjören råkar rita ett streck fel... Det är en mänsklig faktor, man kan göra fel. När vi som sjuksköterskor gör fel kan det blir förödande. Även om det enda vi vill är att hjälpa. Detta är inget kall, vi har tre års utbildning, vi har en legitimation, jag har skrivit den där jäkla c-uppsatsen!!!
Inte bara är det negativt såklart. Jag får mig ett gott skratt av mina patienter varje dag, vi skrattar med varandra, blir glada tillsammans över ett bra provresultat, och när patienten säger att bara mitt leende gör honom frisk, så mår man bra :) Sluttjatat om detta men jag älskar mitt jobb och alla ni resten inom sjukvården är änglar (de flesta) :D
Upp och hoppa. Ha en bra dag :D
